Nojelfallet

Som tidigare domare i förvaltningsdomstol och processförare hos Skatteverket har jag viss erfarenhet av myndighetsutövning. Huvuddelen av min tid som skattejurist har dock varit inom det privata näringslivet. Jag har fört många mål mot Skatteverket och vunnit många, men också förlorat. I de mål jag förlorat har jag inte alltid delat domstolens uppfattning, men med ett undantag som jag snart kommer till, ändå haft förståelse för utgången.

Under senare år har jag och många med mig sett en utveckling mot en sämre rättssäkerhet som är alarmerande. Den verkliga ögonöppnaren för tillståndet inom rättsväsendet var för min del fallet med Nojel AB. I korthet var förhållandena som följer:

Skatteverket i Halmstad beslutade om en momsgranskning och beslagtog hela bolagets rörelsekapital på närmare fem miljoner kr, för det fall verket skulle finna något felaktigt. Bolaget försökte upprepade gånger påskynda handläggningen, men detta möttes bara med oförståelse. Verket menade nämligen att granskningen behövde planeras, rutiner följas och hänsyn tas till tjänstemännens ledigheter vilket var mycket viktigare än bolagets intresse. Vad blev då resultatet av en sex månader lång granskning? Inga som helst anmärkningar. Den seglivade granskningen bidrog till att bolaget under sex månader blev handlingsförlamat och varken kunde fullfölja investeringar eller betala räkningar. Direkt efter att Skatteverket inte kunde finna ett enda fel i bolagets redovisning lyckades verket få igenom ett nytt tvångsingripande av en helt annan anledning och beslagtog återigen kapitalet. Denna gång baserat på rena osanningar.

Skatteverket motiverade detta nya "kreativa" tilltag med följande:

• Att bolaget skulle ha undanhållit tillgångar på 30 miljoner kronor, trots att det klart framgick av verkliga förhållanden att så inte var fallet. Ren inkompetens av verket, eller?

• Att bolagets uppfattning om sin egen ekonomi var felaktig, men här missförstod Skatteverket det hela genom att inte kunna läsa en vanlig balansräkning. Borde ingå i grundläggande utbildning!

• Att det saknades marknadsmässiga värderingar av överlåtelse av tillgångar, trots att sådana fanns av auktoriserade värderingsmän. Har Skatteverket verkligen läst handlingarna?

• Att en bankgaranti på tio miljoner kr överstegs genom mycket större inköp. Detta trots att Skatteverkets egen utredning visade på regelbundna delbetalningar som gjorde att bankgarantins belopp aldrig överstegs. En ren lögn från verkets sida.

Anledningen till detta nya tilltag (upplägg) var säkerligen för att i efterhand kunna försvara verkets tidigare felaktiga beslut om att beslagta bolagets kapital under ett halvt år. Beloppen visade sig nämligen vara i stort sett identiska. Skatteverket fortsatte sedan med ett osant påstående om att falska fakturor hade utställts. Vidare ifrågasatte verket helt korrekta transaktioner, framhöll fullständigt irrelevanta förhållanden och vägrade att i sak bemöta de bevis och argument som bolaget framförde. Till skillnad från Skatteverket hade Nojel AB ett mycket starkt professionellt stöd för sin uppfattning. Bolagets uppfattning delades av mycket kvalificerade jurister, en erfaren auktoriserad revisor, en av landets ledande professorer, konkursförvaltare, indirekt tillsynsmyndigheten och häpnadsväckande nog även av Skatteverket själv i en avgörande fråga.

Vid tre tillfällen under processens gång hölls muntliga förhandlingar i förvaltningsdomstolar på bolagets begäran. Skatteverket vidhöll sina tidigare obegripliga ståndpunkter och i de frågor där verket inte kunde undgå att inse deras felaktigheter insisterade verket på att dessa frågor inte längre var av relevans. Detta trots att dessa frågor enligt verket var ytterst relevanta när tvångsingripandet genomfördes mot bolaget.

När det gäller förvaltningsdomstolarnas avgörande kan bara konstateras att bolagets uppfattningar nonchalerades fullständigt samtidigt som allt vad Skatteverket framförde accepterades okritiskt. Domsluten gick helt på verkets linje samtidigt som domskälen innehöll uppenbara och avgörande faktafel, baserade på Skatteverkets osanna uppgifter. Nojelprocessen var förödande för många, inte bara på grund av stora ekonomiska förluster, utan också för förluster i form av tusentals bortkastade timmar, som kunde ha använts för mer samhällsnyttiga ändamål.

Som jurist var min upplevelse av hela Nojelprocessen djupt bedrövlig. Lika bedrövlig var efterdyningarna som följde då Nojel AB anmälde granskningsledaren och Skatteverket till olika myndigheter utan något som helst gehör eller ens förklaring till ointresset. Skatteverkets generaldirektör ansåg till och med att Skatteverket i Halmstad gjort en god insats. En beklämmande uppfattning som kan ha sina rötter i Skatteverkets officiella övertygelse om sig själv, nämligen att verket oreserverat "fattar materiellt riktiga beslut utifrån lagar och andra författningar". En lika självgod som verklighetsfrämmande uppfattning. Sanningen är att verkets tjänstemän har en mycket begränsad praktisk erfarenhet av stora områden de har myndighetsansvar över, med de brister för en saklig bedömning detta medför. Dessutom är skatterätten i stora delar synnerligen komplex och absolut inte enkel att tillämpa med omfattande regeltolkning och bevisvärdering.

En följdeffekt av beslaget av kapital blev naturligtvis att alla skatter inte kunde betalas. Inte heller i ett dotterbolag, eftersom Skatteverket själv hade tagit i stort sett allt rörelsekapital i företagsgruppen. För att minska statens skada av sitt eget agerande, även med uppenbara grundlagsbrott, menade Skatteverket att ägaren av Nojel AB, som trott på ett rättssamhälle och som redan fått vidkännas miljonförluster, även skulle betala dotterbolagets obetalda skatter. Det hela är helt enkelt förbluffande oseriöst från början till slut.

Man kan fråga sig hur Skatteverkets tjänstemän vågade agera så som man gjorde i Nojelfallet? Hela grunden för Skatteverkets verksamhet bygger på förtroende från allmänheten. Är sanningen den att delar av Skatteverket i sitt överläge mot både privatpersoner och företag har blivit så arroganta att man varken bryr sig eller förstår och inte heller tvekar att iscensätta en ren teaterföreställning med högst ofrivilliga deltagare?

Nojelfallet var alltså den utlösande faktorn för bildandet av föreningen

”Missing Justice Sverige”.

Björn Fajersson