Är Sverige ett land som lever upp till en verkligt hög standard när det gäller rättssäkerhet och trygghet?

Som tidigare domare i förvaltningsdomstol och processförare hos Skatteverket har jag viss erfarenhet av myndighetsutövning. Huvuddelen av min tid som skattejurist har dock varit inom det privata näringslivet. Jag har fört många mål mot Skatteverket och vunnit många, men också förlorat. I de mål jag förlorat har jag inte alltid delat domstolens uppfattning, men med ett undantag som jag snart kommer till, ändå haft förståelse för utgången.

Under senare år har jag och många med mig sett en utveckling mot en sämre rättssäkerhet som är alarmerande. Den verkliga ögonöppnaren för tillståndet inom rättsväsendet var för min del fallet med Nojel AB. I korthet var förhållandena som följer:

Skatteverket i Halmstad beslutade om en momsgranskning och beslagtog hela bolagets rörelsekapital på närmare fem miljoner kr, för det fall verket skulle finna något felaktigt. Bolaget försökte upprepade gånger påskynda handläggningen, men detta möttes bara med oförståelse. Verket menade nämligen att granskningen behövde planeras, rutiner följas och hänsyn tas till tjänstemännens ledigheter vilket var mycket viktigare än bolagets intresse. Vad blev då resultatet av en sex månader lång granskning? Inga som helst anmärkningar. Den seglivade granskningen bidrog till att bolaget under sex månader blev handlingsförlamat och varken kunde fullfölja investeringar eller betala räkningar. Direkt efter att Skatteverket inte kunde finna ett enda fel i bolagets redovisning lyckades verket få igenom ett nytt tvångsingripande av en helt annan anledning och beslagtog återigen kapitalet. Denna gång baserat på rena osanningar.

Skatteverket motiverade detta nya "kreativa" tilltag med följande:

ꞏAtt bolaget skulle ha undanhållit tillgångar på 30 miljoner kronor, trots att det klart framgick av verkliga förhållanden att så inte var fallet. Ren inkompetens av verket, eller?

ꞏAtt bolagets uppfattning om sin egen ekonomi var felaktig, men här missförstod Skatteverket det hela genom att inte kunna läsa en vanlig balansräkning. Borde ingå i grundläggande utbildning!

ꞏAtt det saknades marknadsmässiga värderingar av överlåtelse av tillgångar, trots att sådana fanns av auktoriserade värderingsmän. Har Skatteverket verkligen läst handlingarna?

ꞏAtt en bankgaranti på tio miljoner kr överstegs genom mycket större inköp. Detta trots att Skatteverkets egen utredning visade på regelbundna delbetalningar som gjorde att bankgarantins belopp aldrig överstegs. En ren lögn från verkets sida.

Anledningen till detta nya tilltag (upplägg) var säkerligen för att i efterhand kunna försvara verkets tidigare felaktiga beslut om att beslagta bolagets kapital under ett halvt år. Beloppen visade sig nämligen vara i stort sett identiska. Skatteverket fortsatte sedan med ett osant påstående om att falska fakturor hade utställts. Vidare ifrågasatte verket helt korrekta transaktioner, framhöll fullständigt irrelevanta förhållanden och vägrade att i sak bemöta de bevis och argument som bolaget framförde. Till skillnad från Skatteverket hade Nojel AB ett mycket starkt professionellt stöd för sin uppfattning. Bolagets uppfattning delades av mycket kvalificerade jurister, en erfaren auktoriserad revisor, en av landets ledande professorer, konkursförvaltare, indirekt tillsynsmyndigheten och häpnadsväckande nog även av Skatteverket själv i en avgörande fråga.

Vid tre tillfällen under processens gång hölls muntliga förhandlingar i förvaltningsdomstolar på bolagets begäran. Skatteverket vidhöll sina tidigare obegripliga ståndpunkter och i de frågor där verket inte kunde undgå att inse deras felaktigheter insisterade verket på att dessa frågor inte längre var av relevans. Detta trots att dessa frågor enligt verket var ytterst relevanta när tvångsingripandet genomfördes mot bolaget.

När det gäller förvaltningsdomstolarnas avgörande kan bara konstateras att bolagets uppfattningar nonchalerades fullständigt samtidigt som allt vad Skatteverket framförde accepterades okritiskt. Domsluten gick helt på verkets linje samtidigt som domskälen innehöll uppenbara och avgörande faktafel, baserade på Skatteverkets osanna uppgifter. Nojelprocessen var förödande för många, inte bara på grund av stora ekonomiska förluster, utan också för förluster i form av tusentals bortkastade timmar, som kunde ha använts för mer samhällsnyttiga ändamål.

Som jurist var min upplevelse av hela Nojelprocessen djupt bedrövlig. Lika bedrövlig var efterdyningarna som följde då Nojel AB anmälde granskningsledaren och Skatteverket till olika myndigheter utan något som helst gehör eller ens förklaring till ointresset. Skatteverkets generaldirektör ansåg till och med att Skatteverket i Halmstad gjort en god insats. En beklämmande uppfattning som kan ha sina rötter i Skatteverkets officiella övertygelse om sig själv, nämligen att verket oreserverat "fattar materiellt riktiga beslut utifrån lagar och andra författningar". En lika självgod som verklighetsfrämmande uppfattning. Sanningen är att verkets tjänstemän har en mycket begränsad praktisk erfarenhet av stora områden de har myndighetsansvar över, med de brister för en saklig bedömning detta medför. Dessutom är skatterätten i stora delar synnerligen komplex och absolut inte enkel att tillämpa med omfattande regeltolkning och bevisvärdering.

En följdeffekt av beslaget av kapital blev naturligtvis att alla skatter inte kunde betalas. Inte heller i ett dotterbolag, eftersom Skatteverket själv hade tagit i stort sett allt rörelsekapital i företagsgruppen. För att minska statens skada av sitt eget agerande, även med uppenbara grundlagsbrott, menade Skatteverket att ägaren av Nojel AB, som trott på ett rättssamhälle och som redan fått vidkännas miljonförluster, även skulle betala dotterbolagets obetalda skatter. Det hela är helt enkelt förbluffande oseriöst från början till slut.

Man kan fråga sig hur Skatteverkets tjänstemän vågade agera så som man gjorde i Nojelfallet? Hela grunden för Skatteverkets verksamhet bygger på förtroende från allmänheten. Är sanningen den att delar av Skatteverket i sitt överläge mot både privatpersoner och företag har blivit så arroganta att man varken bryr sig eller förstår och inte heller tvekar att iscensätta en ren teaterföreställning med högst ofrivilliga deltagare?

Nojelfallet var alltså den utlösande faktorn för bildandet av föreningen ”Missing Justice Sverige”.

Björn Fajersson

Missing Justice Sverige är en oberoende ideell förening med syfte att peka på uppenbara brister i rättssäkerhet och trygghet i Sverige för att få till stånd förändringar. I detta sammanhang begränsar vi oss till synpunkter på bara en grupp, nämligen drygt en miljon småföretagare (med mindre än 50 anställda).

När det gäller dessa kan man bekymrat fråga sig hur det kan vara möjligt:

ꞏAtt Skatteverket godtyckligt kan beslagta företags tillgodohavanden under en långdragen utredning, som kan hota företags existens.

ꞏAtt en företagare som blir utsatt för ett allvarligt ekonomiskt tvångsingripande inte får någon hjälp, medan staten villigt ställer upp med advokat för en grov brottsling.

ꞏAtt en tjänstemän kan göra sig skyldig till uppenbara missgrepp med allvarliga konsekvenser, utan att i praktiken kunna ställas till ansvar.

ꞏAtt styrelseledamöter privat kan tvingas betala företags obetalda skatter till staten med belopp som vida överstiger den verkliga skulden, med rena skenrättegångar i förvaltningsdomstolar, som Skatteverket vinner till 99 procent. Förvaltningsdomstolar som för övrigt utsatts för svidande kritik av advokater för bristande rättssäkerhet

ꞏAtt personer kan få sin egendom beslagtagen under pågående processer utan att skuldfrågan är slutligt avgjord.

ꞏAtt staten kan tvinga svenska företagare att följa omfattande regelverk med stora kostnader som följd, samtidigt som staten med öppna ögon lämnar vägen öppen för fusk och kriminalitet av andra i samma bransch.

Dessa exempel är lika besvärande för en rättsstat som tragiska för de som drabbas. Vän av ordning kan naturligtvis invända att de som faktiskt drabbas bara är en liten del av alla. Sant, men brister i rättssäkerhet och trygghet kan drabba alla när som helst. En berättigad fråga är hur det kan finnas sådana här uppenbara brister och vad de kan bottna i? Säkert flera anledningar, men i ett mer generellt perspektiv spelar säkert den svenska grundläggande normen, om att staten (kollektivet) ses som så mycket viktigare än enskilda individer. En annan generell faktor kan vara att vi hade fantastiska entreprenörer vid förra sekelskiftet, tillgång till rika naturresurser och har stått utanför två världskrig, vilket starkt bidragit till det välstånd vi har i dag. I sig positivt, samtidigt som vi nog tagit mycket för givet och nu börjar tappa förståelsen för det ständiga engagemang och hårda arbete som krävs för att bibehålla ett samhälle med välstånd och rättssäkerhet.

Sedan finns det naturligtvis andra förhållanden som påverkar rättssäkerheten. Ett är att våra politiker har en uppenbar förkärlek för storföretag och gått hand i hand med dessa i decennier. Självfallet är de ekonomiskt viktiga och samtidigt välorganiserade med stor administrativ kapacitet, delaktiga i samarbeten med etablerade samhällsaktörer, har breda kontaktytor, är attraktiva på finansmarknaden och med chefer som gjort karriär i stora organisationer, inte helt olika myndigheters. De står helt enkelt för ordning och reda, som det nu så populärt heter. När det gäller våra småföretag har dessa inte sällan begränsad administrativ kapacitet, små resurser att stå emot omvärldsförändringar, saknar attraktionskraft på finansmarknaden och när de blir utsatta för myndigheters agerande kan de bli helt dränerade, både på tid och resurser. Förutsättningarna för småföretag är alltså radikalt annorlunda mot vad som gäller för storföretagen. Trots detta har de påtvingats regelsystem som till stor del är anpassade för storföretag.

Att den styvmoderliga behandlingen av småföretag vilar på betydande tankefel är uppenbart. Tankefel som underlättas av att dagens makthavare har en ytterst bristfällig kunskap om hur de verkliga förhållandena är för småföretagare. Med några undantag tar man varken till sig att småföretagen har stor ekonomisk betydelse genom att svara för 40 procent av näringslivets bidrag till bruttonationalprodukten eller att de flesta storföretag har sina rötter i småföretag, som började med att någon var beredd att ta risker.

Detta leder oss in på en annan allvarlig aspekt, nämligen en avsaknad av förståelse för nödvändigheten av att ta risker och även få misslyckas. Till skillnad från många andra länder medför ett misslyckande i Sverige så stora problem för den enskilde att det allt för ofta blir omöjligt, att kunna göra en ny satsning. Säkerligen många kompetenta svenska småföretagare, som genom åren kvävts och hindrats från att bygga upp nya värdefulla företag, varav några säkert skulle kunnat utvecklas till storföretag.

Missing Justice Sverige har till att börja med drivit fyra fall av uppenbar rättsosäkerhet som berör småföretag och skickat en beskrivning av fallen till samtliga riksdagspartier, ansvariga departement och myndigheter. I breven har föreningen bett om två mycket enkla svar, nämligen om man anser att de beskrivna bristerna i fallen är acceptabla och om inte, om man är beredda att göra något åt det. Svaren? Inte så imponerande! Av sammanlagt 43 skickade brev har bara två myndigheter, två departement och ett politiskt parti bemödat sig om att svara. Om vi vill ha ett rättssäkert och tryggt samhälle med förutsättningar för ett vitalt näringsliv så kan vi inte ha ett system där statens intresse överskuggar individens, en djup okunskap hos beslutsfattare om verkliga förhållanden som småföretag och individer verkar i, regelsystem som trycks på grupper som egentligen är anpassade för andra, avsaknad av acceptans för nödvändiga risker och misslyckanden och absolut inte ett uppenbart ointresse från makthavare för frågorna som sådana.

Björn Fajersson för

Missing Justice Sverige

Efter många års engagemang i frågor om rättssäkerhet och trygghet kan konstateras att två förhållanden sticker ut som anledning till de allvarliga brister som onekligen finns i dag. Naturligtvis påverkar egenintressen, både privata och partipolitiska, men än viktigare är politikers och makthavares uppenbart bristande insikt i vanligt folks och företagares förhållanden. Denna bristande insikt har stor betydelse såväl vid lagstiftning och rättstillämpning som vid konstruktiv kritik mot olika brister. Om man inte förstår den verklighet man har makt över, så blir naturligtvis inte heller någon aldrig så konstruktiv kritik begriplig. Hur kan man komma till rätta med detta? Jo, låt oss föreslå två insatser som rör enskilda makthavare och en för en mer trygg och vital demokrati.

Åtgärder för makthavare

- Samtliga politiker i riksdagen och de högsta cheferna inom myndigheterna ska genomgå tre månaders praktik för ett seriöst och givande studiebesök i verkligheten. Denna kan bestå i praktiktjänstgöring inom till exempel sjukvård, äldreboende, polis, försäkringskassan, skolor, organisationer för hemlösa och kvinnojourer. Alltså inte riggade studiebesök för att få ett så gott intryck som möjligt, utan handfast ut tillsammans med poliser i tjänst, även i utsatta områden, ta del av utförsäkrades situation, arbeta aktivt inom sjukvård och äldreboende, skolor och några dagar på kvinnojourer. När det gäller den för makthavare så obegripliga företagsvärlden så åk till exempel med en lastbil några dygn med lastning, lossning och regler att följa och följ några småföretags verksamhet några dagar. Detta kombinerat med föreläsningar av aktörer från verkligheten och varför inte företagsspel med utmanande situationer och svåra beslutssituationer i nutid. Inte som i myndighetsvärlden där handlingar bedöms med facit i hand under månaders utredningar årsvis i efterhand. De sista dagarna kan ske i stilla eftertanke på lämplig plats innan praktikanten med ett i vart fall rimligt ”körkort” i hand kan ta sig an sin uppgift med bättre förutsättningar och säkert med större respekt från omgivningen än tidigare.

- En punkt som vi och många andra gång på gång framfört som väsentlig ur rättssäkerhetssynpunkt är ett återinförande av ett verkligt tjänstemannaansvar. Efter att det tidigare regelverket togs bort på mitten av sjuttiotalet finns det i praktiken ytterst små möjligheter att ställa en tjänsteman till svars även för rent maktmissbruk. Bara vetskapen om att man även som tjänsteman kan ställas till svars för sina handlingar, kommer naturligtvis att öka ansvarstagandet vid all myndighetsutövning och därmed även professionalitet och rättssäkerhet.

Dessa två nämnda åtgärder har alla förutsättningar att påverka rättssäkerhet och trygghet i positiv riktning.

Åtgärder för en mer vital demokrati

- Inför bindande folkomröstningar i samband med ordinarie val och ett mellan två ordinarie val, där folket får bestämma om viss budgetfördelning. Alltså vilka områden som svenska folket själv vill prioritera. Till exempel vilka energislag som ska prioriteras eller om rättsväsendet, bistånd, försvar, sjukvård, bidrag eller äldrevård ska prioriteras. Av praktiska skäl bör varje folkomröstning enbart påverka en del av budgeten, så att inga negativa ”ryckigheter” uppstår i en långsiktig planering. Dessa folkomröstningar kommer att minska risken för situationer där politiker efter ”kohandel” med egoistiska inslag driver linjer och prioriteringar som över huvud taget inte delas av folkmajoriteten och som även påverkar tryggheten. En annan effekt kan bli att krav på folkomröstningar i specifika frågor mycket väl kan minska, genom folkets kontinuerliga inflytande över hur statens finanser används.

Att det kommer ett instinktivt motstånd mot förändringar får man ta för givet. Många makthavare har säkert svårt att ens förstå att man har en allvarlig bristande insikt i vanlig folks och företagares verklighet. Även självbilden kan ställa hinder i vägen. En självbild som också verkar rättfärdiga våra toppolitikers löner, som ska sättas efter kompetens och ansvar. Att vår statsministers lön vida överstiger våra grannländers motsvarighet verkar vara en självklarhet. Likaså att den överstiger Frankrikes president. Onekligen en grandios självbild, som tyvärr visar en bekymmersam distans till verkligheten, även här.

Självfallet krävs en del planering för att få vad som nu nämnts att fungera, men det finns säkert betydande kompetens att tillgå om viljan finns. På sikt kan de föreslagna åtgärderna dock bidra till väsentligt bättre beslutsfattande och en mer vital demokrati, till gagn för svenska folket, långt överstigande kostnaden för åtgärderna. När det gäller folkomröstningar om budgetfördelning kan dessa dessutom ge ett väsentligt större engagemang och intresse för demokratin, än att bara ta sig till valurnorna vart fjärde år för att rösta på politiska partier.

Björn Fajersson

Grunden för ett tryggt samhälle vilar på genomtänkta lagar och myndigheter som kan tillämpa dem ansvarsfullt. I vart fall en tidigare norm i Sverige var att gemene man hade stor tilltro till både lagstiftning och myndigheter. I delar en berättigad tilltro. Men verkligheten visar tyvärr även annat. Lagstiftning som saknar verklighetsförankring med orimliga konsekvenser som följd och myndigheters agerande som leder till orättvisor och rättsosäkerhet med allvarliga konsekvenser för privatpersoner och företag.

Föreningens syfte är att vid uppenbara brister i rättssäkerhet och trygghet peka på bristerna så att de blir så allmänt kända som möjligt och i god demokratisk anda konfrontera makthavare med förhållandena för att åstadkomma förändringar. Föreningens fokus är på hur vanliga privatpersoner och företagare upplever och påverkas av den myndighetsutövning de är utsatta för, både kontrollerande och skyddande. Inte hur politiker och chefer för myndigheter ”från ovan” upplever hur den är.

Föreningens målsättning är att få en sådan styrka och respekt att dess syften kan uppnås.

Föreningen riktar sig till alla som delar föreningens syfte och målsättning. Du kan läsa lite mer om detta under Om föreningen (se ovan).

Bakgrunden till föreningens syfte och målsättning

Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas ett samhälle med fullständig rättvisa, men ett samhälle med allvarliga brister i rättsfrågor är ett samhälle utan trygghet. Enligt internationella undersökningar ligger Sverige fortsatt högt bland de länder som anses ha en hög rättssäkerhet. Men hur ser egentligen verkligheten ut om man tittar lite djupare?

FN:s kommitté mot tortyr har riktat allvarlig kritik mot Sveriges långa häktningstider. Brott som skapar otrygghet hos allmänheten, som gänguppgörelser och vardagsbrott har bedrövligt låg uppklarningsprocent. Problem som har mötts med likgiltighet under decennier. Internationella företag börjar tveka att investera i Sverige på grund av krångliga och svårbedömbara regelsystem med långa beslutstider.

Skyddet för egendom för privatpersoner och företag kan starkt ifrågasättas när det kommer till myndighetsutövning. Förvaltningsdomstolarna är de som har en central roll när det gäller att få sin sak prövad mot myndigheter. Det har visat sig i en undersökning som skedde 2018 att dessa domstolar får svidande kritik från advokater för brister i objektivitet och bevisvärdering. Domstolarna har även fått kritik för hanteringen av enskildas skydd i exempelvis migrationsfrågor och för deras orimligt långa handläggningstider.

Under åren har Skatteverkets service mot vanligt folk blivit allt bättre, men skyddet för företag mot Skatteverket är oroväckande svagt. Kraven på företag är stora och kan motiveras med att det är företagen som årligen ansvarar för inbetalningen till staten av en stor del av de drygt 2,1 triljoner kr som tas in i olika skatter och avgifter. Kraven på företagen återgäldas tyvärr långt ifrån alltid med respekt eller rättsligt skydd.

Några exempel på brister i rättsligt skydd:

ꞏSkatteverket kan utan egentlig grund ta företags kapital i beslag under sin egen utredning, vilket kan få allvarliga konsekvenser för företaget.

ꞏEn våldsbrottsling får hjälp av en advokat medan en företagare som utsätts för ett omfattande ekonomiskt tvångsingripande nekas denna hjälp, i vart fall när det behövs.

ꞏSkatteverket har rätt att mitt under pågående processer gå in och ta företags och privatpersoners egendom, alltså redan innan en tvistefråga är slutligt avgjord.

ꞏSkattetillägg (straff) kan dömas ut till belopp som hotar företags existens, även om information om den ifrågasatta uppgiften har lämnats.

ꞏEn styrelseledamot kan utan vidare bli privat ansvarig för ett företags obetalda skatter/avgifter och dessutom sammanlagt tvingas betala långt mer till staten än skulden själv. Detta är särskilt allvarligt när grunden för ett starkt näringsliv är att det faktiskt finns personer som är villiga att ta de nödvändiga riskerna.

Man kan också fråga sig hur många fall det finns där utgången av en rättslig prövning berott på att företagaren eller privatpersonen helt enkelt inte haft resurser att stå emot myndigheternas övermakt. Säkerligen många och dessa ingår bara i en statistik över fullgoda rättsliga avgöranden, trots att ojämlikheten mellan parterna varit helt avgörande.

Ett annat problemområde är politikers och myndigheters bristande förmåga eller vilja att se till så att alla aktörer på den svenska företagsmarknaden följer de regelsystem som gäller. Detta förorsakar stor skada, speciellt för svenska företag och deras anställda. Det finns allt för många exempel på osund konkurrens i flera branscher, som beror på bristande åtgärder och ansvarstagande från statens sida. Att seriösa företag som utsätts för denna osunda konkurrens med kraftig prispress som följd ska kunna överleva eller vara föredömliga skattebetalare är en ren illusion.

Man kan tyvärr också konstatera att kritik mot lagstiftning och myndigheter ofta möts av instinktiv förnekelse eller begravs i ändlösa utredningar, vilket varken är konstruktivt eller förtroendeingivande.

Den slutliga ögonöppnaren och en starkt bidragande orsak till bildandet av föreningen Missing Justice Sverige var de häpnadsväckande bristerna i rättstillämpningen i Nojelfallet.

Avslutningsvis är det viktigt att betona att föreningens syfte inte är att driva processer i mål eller ärenden för privatpersoner eller företag. Det vill säga inte agera som exempelvis ombud i handläggning eller domstolsprocesser. Inte heller att anmäla eller driva processer mot enskilda tjänstemäns hantering av olika frågor. Föreningens fokus är istället att med stöd av fakta, genom offentliggörande och riktade påtryckningar, verka för en framtida väl fungerande lagstiftning och rättstillämpning samt att förhållandena hos myndigheter blir sådana att en saklig handläggning eller opartisk process kan ske, oavsett parternas styrkeförhållande.

Du bör tänka på följande grundregler när du har en närmare kontakt med någon myndighet.

Myndighetens skyldigheter

Alla myndigheter utan undantag ska följa den mest grundläggande lagstiftning vi har, nämligen Sveriges grundlagar. Av dessa följer bland annat att myndigheterna ska vara sakliga och opartiska. Det innebär att de även ska ta hänsyn till de argument och bevis som talar till din fördel, även om du inte lyckas framföra dem. Det händer att tjänstemän i sin iver glömmer detta, så påminn dem.

Om du råkar ut för en skatterevision och Skatteverket anser att dina underlag inte är tillräckligt bra och de då beslutar om att uppskatta dina inkomster. Tänk då på att en sådan uppskattning ska ske efter vad som är troligt. Alltså inte något extra påslag bara för att de inte tycker dina underlag varit bra.

Dina rättigheter

Om du inte känner dig komfortabel med vad myndigheter kommer fram till så begär att få ta del av alla anteckningar och andra handlingar som de har internt. Du har rätt att få ut dessa och det kan ibland vara en intressant läsning.

Om du har något mellanhavande med en myndighet som går till förvaltningsdomstol så tänk på att du kan begära muntlig förhandling. Visserligen är processen som huvudregel skriftlig, men om det finns frågor som kan preciseras och är lättare att framföra muntligt, så begär det. Du kan även begära att få kalla in vittnen.

Myndigheter kan ha långa handläggningstider men kan kräva korta svar från dig. Om du inte hinner svara så begär längre svarstid, inte bara svara i hast.

Om du hamnar i långa diskussioner med en myndighet som kanske följs av processer, så kräv besked om du kan få hjälp med kostnader för en jurist som kan ställa upp för dig. Om du är företagare riskerar du annars att både sitta med en tidskrävande drift av företaget och en dränerande tid för mellanhavanden med en myndighet.